Att jag är vaken vid den här tidpunkten och icke kan slappna av hör ju till vanligheterna. Ändå rätt störande. JAg har ångest över att jag ska tillbaka till hor-oslo imorn. JAg hade velat vara kvar här hemma och andas lite. Allting blir alltid så snabbt när man är här. Har nu iaf pratat med mamma och pappa litegranna om saker och ting. Känns lite lättare nu.

Jag har köpt en ny resväska som är rosa. Den är jättefin :)

Men jag saknar min Emma nåt så fruktansvärt. När kommer man bli normal igen? Jag vill att du ska komma tillbaka till mig nu. Helst nu på stört. Snälla kom och besök mig i mina drömmar! Jag vill se ditt ansikte och jag vill höra dig skratta och prata.
Den här är till dig, det är våran låt!