Jag trodde faktiskt inte att det skulle kännas såhär, men det här är bland det värsta jag kännt nån gång. Och värre blir det när du knappt skänkt det en tanke. Men men, då vet jag. Jag hade verkligen hoppats på att det skulle bli vi två och att du skulle känna samma som jag gjorde första gången jag åkte ifrån dig, för första gången på så länge kändes det så bra och så rätt. Det kändes inte alls jobbigt att åka då för jag kände mig hel och så säker på att det var just dig jag vill ha. Men jag blev lurad, kanske av dig eller kanske av mig själv.

Jippie jej, jag har fått jobb på XXL, en deltidstjänst, men helt plötsligt så känns det lite granna som om det kvittar. Jag vill flytta härifrån, jag vet inte om jag vill flytta hem igen eller om jag vill flytta någon annanstans. Bara bort från svenska föreningen så är jag glad!
Jag kommer sakna dom som jag bott med som ska flytta. Vickan, Anna, Jane(?), Andreas, Oskar, Henke och sist men inte minst Stoffe.
 De ska till Österrike, Danmark och Thailand. Och vart ska jag? Hem? Kanske, det lutar åt det om jag kan få tillbaka dig.