Idag grät jag på jobbet för första gången.
Kändes inte såbra, men jag orkade inte hålla emot, hormonerna spirar, känslorna snurrar omkring som bilar i en rondell och jag är såå känslig just nu för allt. Speciellt folks tonfall och om de inte alltid är likadana, om nån beter sig annorlunda en dag, får jag genast för mig att det är personligt mot mig och att de hatar mig.
Kunderna var inte så särskilt sura, men de idiotförklarade mig som vanligt. Jag hatar när dom talar om för mig hur jag ska göra mitt jobb. Jag hade sån go lust att bara skrika " du ska ge fullständigt fan i hur jag gör, passar det inte så kan du fan sticka nån annanstans din jävla träballe!"

Men sådana grova ord får man ju givetvis inte använda på XXL, så jag höll tyst.  Men efter gråten kändes det bättre. Jag vet ju nånstans med mig att det bara är hormoner. (Hoppas jag)

Men saker och ting är annorlunda men jag kan inte sätta fingern på vad det är. Det bara är det, och det ska på nåt sätt bli skönt att komma iväg till Ski. Ska dit på Onsdag och skriva kontrakt nu. Pirrigt är det :) Men jag kommer sakna Majorstuen. Jag kommer sakna några mer än andra, men jag tycker om alla :)

Så drar man till Sverige igen nu, det är med blandade känslor jag gör det, jag är inte såå sugen på det, hade hellre velat åka om två veckor eller så,  men va fan. Jag åker tillbaka på Måndag igen.