Det där med att plugga Svenska var såå mycket svårare än jag trodde! Jag ligger efter som fan och jag klarar inte uppgifterna! Jag funderar på att lägga ner, men jag är så satans stönig och TÄNKER inte ge upp! Jag ger aldrig upp. Jag SKA klara av dom, så är det bara. Ge mig lite energi bara.

Nu ska jag ha en mkt inehållsrik dag.
1. Jag ska bege mig till NAV.
2. Jag ska på mitt första DPS möte. (jag hoppas det kommer gå bra!)
3. Jag ska ringa till Creno. De påstår att jag har en obetald faktura från mitt gamla gym, vilket jag vet nte stämmer.
4. Jag ska gå till Bugges igen och säga hej :)

Det är min dag. Sen ikväll så ska jag tvinga Jonas att göra deklaration med mig.

(det är för övrigt inte alltid så lätt bo med tre boys. Någon lämnar alltid bajsränder i toaletten så nu har jag skrivit en skylt.)



Och jag förstår inte hur vissa människor fungerar. Varför är han så satans mesig? Varför ska han försöka vara "ungdomlig" inför mig? Jag orkar inte vara i samma rum. Jag orkar inte med människor som dricker två klunkar vin. (läs Två klunkar vin!!) och skriker :"Det va ett jäävla drag!" vinglar till och skrattar låtsas bli påverkad och tror att han är häftig? Spela ens. Jag gillar inte när människor inte har känsla för om man vill prata eller inte. Och speciellt inte folk som läger till ett ba´i varenda ord fastän man VET att han egentligen har ett bra språk. Utan massa töntiga "jag ba´öööööhhhh"

Och den här då. Vårat första samtal med varandra. Då är jag stressad av bara fan när det här ägde rum.

Sara: - Nu har jag inte tid att prata längre, jag ska på personalmöte och har bråttom!
Han: -  Eh... jaha. eh... jaa,.. du kanske hellre vill gå på personalfest du..!..Eh..?
Sara: - Nej?

Varför i helvete skulle jag vilja det?


VARFÖR GÖR DU SÅÅÅÅ????? Jag blir så uppretad!
Men jag ska skita i han nu och bege mig! Tiden tryter.

Hade.